Grattis jag o gubben :-)

Idag har jag o gubben varit tillsammans i 16 år. På ett vis är det otroligt!
Att vi varit tillsammans halva livet :-)
Första gången jag såg gubben sa det inte "Klick" utan "Ka-BOOM!"
Jag visste då redan att han var Den Rätte för mig (men det tog några dagar innan jag fattade att han var det :-) )
Vi spanade in varann ett par veckor innan vi började prata. Då redan kunde vi fastna med blicken djupt in i den andras ögon o sitta länge o se på varann. Innan vi vaknade upp o såg bort. En vecka innan vi blev tillsammans, började vi smått prata o skämta med varann. O så sakta kom gubben till mig för att dricka te, fast klo var en 11-12 på natten :-)
Min kompis Lotte satt dagen före o värmde gubbens händer, o jag trodde jag skulle klösa ögonen ur henne den gången. Han var ju "min". :-)
Hon berättade också för honom att jag var kär i honom, men han trodde först inte på henne. Till sist erkände jag själv för honom att det stämde.
Samma dag vi blev ihop, låtsades vi först att vi var ihop för att skoja med de som bodde på samma internat som vi. Vi satt o höll varann i händerna. På kvällen fråga gubben mig om jag ville börja med honom, och jag förstod först inte vad han menade! Stackarn :-) fick fundera ut ett annat sätt. Till sist frågade han mig om jag ville börja sällskapa med honom :-) o jag sa Ja.
O på den vägen är det. Lite Ups and Downs har det varit, men inget allvarligt. Livet e ingen dans på rosor. O om det skulle vara en dans på rosor, så ska man komma ihåg att rosor också har taggar......
Vi firar inte på något speciellt vis. Var ut på en promenad hela familjen. O nu sitter gubben med barnen i vardagsrummet o ser på en film medan jag sitter i köket o skriver detta :-)
Hoppas ni alla har en bra dag. I morron skall det firas dottern som fyller 4år :-)
Kram !

Så var en epok slut

Så var en över 350 år lång epok slut. I förrgår kom beskedet att ESAB lägger ner sin fabrik i Finland. 43st fick gå, däribland min gubbe o min bror. Tråkigt men sant. 43 pers e ju lite i denna dystra tid men på en liten ort som Kimitoön där jag bor så e det mycket. Beskedet var väntat men kom ändå som en chock.
Gubben hör till de 10 "lyckligt lottade" som ska få plocka ihop alla maskiner o packa in dom i containers....... Resten fick gå hem. 4-6mån får dom lön ännu. Gubben min sa att de som får vara hemma har det på ett vis lättare. De behöver inte se hallarna ,som varit fulla av buller o aktivitet i så många år, stå tomma sen då alla maskiner o prylar e borta........
Den dagen kommer min gubbe att vara knäckt. Chocken har inte släppt för honom ännu. Han har inte fått uppsägningbrevet i handen ännu. Min bror fick sitt i förrgår, o han grät. Nästan 20år har brorsan jobbat på fabriken, nu e han utan jobb o har 6 barn att försörja.
Min gubbe hann jobba 12 år, o har ingen aning om vad han ska börja med härnäst. Blir väl för gubben att hitta ett jobb på pendlingsavstånd. I lilla Kimitoön (kommunen) finns inte många jobb.
Tyvärr e ju läget lika överallt i världen.
En annan sak som det e slut på e ammandet av min 1-åring. Han tar äntligen flaskan. Med den följden att han vägrar ta brösten. Lite sorgligt det med men samtidigt en lättnad. Sånt e livet.
Ute faller det snö. Livet rullar på som vanligt, trots allt. Man kan inte bara sitta ner o deppa ihop då man har barn som behöver en. Jag e en kall person på ett vis. I vissa situationer stannar mina känslor. Blir lugn o tänker att det blir bättre. Tror det e någon försvarsmekanisn eller något. Men inte e jag en sämre människa för det. Gråter gör jag som alla andra.
Nej, nu väntar disken på mig :-) Ha det bra.
Kram