Det firades med att äta gubbens hemgjorda hamburgare. Dagen efter åkte hela familjen på kryssning. Var en bra dag, och det gick rätt bra med barnen.
Annars rullar vardagen på. Skolan för min del är slut. Kommer sakna mina goa skolkamrater :-( Nu håller jag på att skriva på examensarbetet.
Har varit till Åbo med yngste sonen, till en psykolog. Och nästa vecka skall vi till bla en ergoterapeut mm.
Barnen är annars inne i en extremt jobbig period nu, tycker de inget annat gör än grälar, grälar, grälar.
Äldsta sonen har haft 2 dagar prao på skolköket den här veckan. Han tyckte det var skoj.
Mellansonen fuskar med sina läxor, samma äldsta sonen. Så man får kämpa dagligen med att få dem göra sina läxor ordentligt.
De 2 yngsta är som typiska 8- och 6-åringar är.... Trotsiga!
Hade hoppats på en lugn helg, men som det ser ut nu blir det full rulle redan ikväll då man ska på brorsonens 13årskalas. morgondagen vet jag inte hur som blir, och så ska man med mellansonen till kyrkan på söndagen....
Har en stor bunt brev som borde besvaras, men just nu är läget det att om jag tar fram mitt brevpyssel börjar barnen "mamma, kan vi få det", "mamma, kan du komma hit och hjälpa med en sak" eller så börjar de gräla/leka högljudda lekar som gör att jag blir galen. Lägga bort brevpyssel för att tex se en film med barnen eller spela ett spel hjälper inte. Var en period som jag bra kunde sitta i vardagsrummet med barnen och skriva brev. Inte längre. Orkar inte tillbringa 24timmar i dygnet med barn som grälar/busar. Man måste få en stund för bara sig själv också.
Jag har igen känslan av att jag ingen egen tid har, endast de få timmar barnen är i förskolan/skolan. Och de timmarna går åt till hushållssysslor, examensarbete och ärenden.
Ja, jag vet att jag gnäller. Men jag är bara så... ARGH!
Jag älskar mina barn, vill inte vara utan någon av dem , men nu är jag trött på gräl, trött på att inte få egen tid. Vill ha en kväll med tid för mig själv. Gubben tog sönerna en kväll ett par timmar till bror min, dottern blev hemma. Och det var ganska lugnt. Men så fort sönerna kom hem blev det ett gräl mellan mellansonen och dottern..... Nästan genast de kom in i huset. Bara för att hon varit och lånat en sak från hans rum och glömt lägga den tillbaka.......
Men... Hoppeligen lugnar saker sig snart.
Har länge känt att helgerna är värst..... Veckorna går bättre för då har jag ensamtid ett par timmar. Men....
Är det så här i familjer med barn med särskilda behov? Känner alla föräldrar sig såhär?
Har oftast inställningen att det lugnar sig, det blir bättre, jag orkar. Men orken börjar ta slut.....
Återkommer när jag igen orkar. Ha det bra. Kram
