Att hinna med sig själv

Livet rusar iväg. Jag vet att jag sagt det många gånger innan. Vi kämpar med att hitta vår balans. Inte lätt.
Gubben mår hyfsat, vi tar en dag i taget. Det får ta den tid det tar  Det är en sak man för leva med och anpassas till, så är det bara.
De som behöver veta vad som felar min gubbe, vet det. De som inte vet, de behöver inte veta heller. Allt behöver inte komma ut till allmän kännedom. Blir så less på folk som tror sig veta hur min gubbe mår och vad han har. Är ännu less på folk som sprider rykten DOM tror att stämmer.
Jag älskar min gubbe, han är mitt allt. Han och barnen, mina finaste. Barnen mår bra. Min äldsta har ett drygt år kvar av sin utbildning. Mellansonen går i en skola norrut och kommer hem varannan helg. Nästa helg vankas 17årkalas då mellansonen fyller år. Dotter går i 5an och minstingen går i 2an. Tiden far i en rasande fart.
Men som sagt, vi kämpar med att hitta en balans. Jag har mina studier, och jag försöker hitta min balans mellan skola och hem. Att få min egen tid. Gubben kämpar att hitta en balans som passar honom, och hans behov i nuläget.
Både han och jag känner att vi inte hinner med oss själva. Som föräldrar - Ja, vi har tid med barnen och deras behov. Som ett par- Ja, vi har tid att vårda vårt äktenskap. Egen tid - Nej, vi hinner inte med egen tid. Jag har behov av egen tid, att få skriva brev, läsa, se en film. Gubben har behov av egen tid, att få göra sitt, ta en powernap, ta en promenad. Men vi har svårt att hitta tid för egen tid.
Men sånt är livet :-) Idag firar gubben och jag 11årig bröllopsdag. Att det redan gått 11år sedan jag sade JA till min gubbe. Det är också på dagen vi döpte vår dotter.
Livet känns bra fast vi behöver få mera egen tid ;-)
Lite funderingar såhär en lördageftermiddag :-)
Ha det bra. Kram