Att orka.........

 Jag känner mig trött, känns som om jag blir dragen från flera olika håll. Men livet är väl sådant I guess. Vardag för många arbetande personer. Man skall hinna med jobb, familj, vänner etc. Ofta glömmer man att man borde hinna med sig själv...... Livet ser för tillfället till att jag verkligen inte har mycket tid för mig själv....
Idag har jag en ledig dag efter 4 jobbdagar, och imorron börjar en 5 dagars "jobbputki".

Trivs med mitt jobb, men det känns tungt ibland, motigt att gå till jobbet. Speciellt nu då min egen tid lyser med sin frånvaro.

Kate Winslet, som spelade Rose i Titanic hade en bra replik i filmen:

I'm standing in the middle of a crowded room, screaming at the top of my lungs and no one even looks up

Så känns det ibland: som om jag står i ett rum och skriker och inte bryr sig. Fel av mig att tänka så, men så känns det ibland. Jag försöker bli bättre på att säga ifrån, att nu räcker det. Förösker bli bättre på att erkänna för mig själv att jag inte behöver klara av allt. I'm getting there :-)
Som sagt så har jag idag en ledig dag, och den skall ägnas åt mig själv. Skall skriva brev och pyssla med sådant som får mig att må bra. Behövs.
Ha det bra. Kram

Testning testning

 Testar på skoj att blogga från kännykkän, telefon alltså ☺️ Nåt jag inte gjort förut, och en sak jag kanske börjar med. Vill få denna blogg levande igen, saknar det.

Ute faller snö, och för mig väntar kväll på jobbet. Jag känner mig lite rastlös som jag alltid gör innan kvällstur.

Ena tonåringen var på coronatest förra veckan, tack och lov var det negativt. Men då hen ännu är flunssig får hen stanna hemma från skolan ett par dagar till.... 

Ha det bra

Försök till comeback vol "tappat räkningen"

 En halv evighet sedan jag skrev här senast. Livet går i full fräs framåt......
Vi lever, vi mår alla bra. Familjen växer. Ena sonen har sambo och husdjur, de andra tre bor hemma. En dag i taget. 
Jag jobbar som närvårdare sedan tre år och trivs rätt bra. 
Skall försöka komma igång med min blogg igen, lovar inget (har visst försökt tidigare) men.... :-)
Om 2020 kan jag säga att det var ett tungt år, men också ett bra år på sitt sätt
Ha det bra, kram

RIP Margit Sandemo

Bild lånad från internet

Läste idag den sorgliga nyheten att svensk-norska författaren Margit Sandemo har somnat in :-( För mig är hon en av mina absolut favoritförfattare. Varje gång jag läser hennes böcker dras jag med i historien så att jag glömmer tid och rum. Man gråter, man skrattar, man biter naglar då det är som mest spännande. Hjälper inte hur många gånger man läst boken/böckerna.
Jag blev nyfiken på hennes serie Sagan om Isfolket då jag gick i högstadiet, då många i skola pratade om den, men det tog ända tills 1997 innan jag hittade en kupong från Bokklubben Boknöje där man kunde prenumerera på Sagan om Isfolket. Och jag blev fast! Vet inte hur många gånger jag läst igenom serien. Silje, Sol, Villemo, Heike och Vinga för att många några av mina favoritkaraktärer. Och efter det har jag fast en längtan att se Norge! Fick den drömmen uppfylld för några år sedan, men vill tillbaka...... Sen serien Häxmästaren som tände min dröm att se Island...... Mori, Tiril, Dolg, Villeman och Taran och allt de hamnar ut för. Och så har vi den tredje serien och binder ihop de två övriga: Legenden om Ljusets Rike. Där man gläds åt  kärlekshistorier, gråtit, levat med. I min bokhylla finns även serierna Trollrunor, De svarta riddarna och Kiaras saga.
Tack Margit för underbara läsupplevelser! Hoppas du fått återse din Asbjörn, vila i frid.

Liten uppdatering, länge sedan I know

Gott nytt år.
De senaste två åren har jag inte haft motivation till att skriva i bloggen. Har bara inte haft ork med allt som varit
Vill inte lägga ner den, utan ska försöka hitta nån vinkel hur jag skall få den att löpa. har inte hittat den ännu, har försökt, skall försätta försöka hitta min vinkel.
Njut av kvällen, denna böna kryper ner i sängen. Jobb väntar imorron.
Två tunga år av studier ligger bakom, och nu ser jag fram emot att jobba som närvårdare. Där jag jobbar nu trivs jag otroligt bra, känner att jag kan utvecklas där på det sätt jag vill
Gott slut 2017 och gott nytt år 2018!

Ekorrhjul

Livet är just nu som ett ekorrhjul känns det som. Jag kämpar med att hålla mig fast i den takt som behövs. Skolan tar mycket av min tid och energi, Mycket att lära, mycket att ta in.  En del dagar känns det som om hjärnan kokar *skratt*
Men jag trivs med det, mycket som triggar min hjärna, som jag vill lära mig. Jag ser målet hägra, att få examen som närvårdare.
Mina egna intressen har fått gå på sparlåga, har inte haft energi efter skolan. Men har försökt på helger skriva brev, tack o lov har jag kunnat läsa och lyssnat på musik under veckorna. Annars hade jag gått nuts :-)
Nu väntar veckoslut, sen en kort vecka innan en påskledighet.
Hämtar energi, och drömmer mig bort till platser där jag känt att här trivs jag. Drömmer mig bort till en dag då man kan resa bort.
Trivs samtidigt med livet, men behöver en break, semester *skratt*
Ha det bra. Kram

Att hinna med sig själv

Livet rusar iväg. Jag vet att jag sagt det många gånger innan. Vi kämpar med att hitta vår balans. Inte lätt.
Gubben mår hyfsat, vi tar en dag i taget. Det får ta den tid det tar  Det är en sak man för leva med och anpassas till, så är det bara.
De som behöver veta vad som felar min gubbe, vet det. De som inte vet, de behöver inte veta heller. Allt behöver inte komma ut till allmän kännedom. Blir så less på folk som tror sig veta hur min gubbe mår och vad han har. Är ännu less på folk som sprider rykten DOM tror att stämmer.
Jag älskar min gubbe, han är mitt allt. Han och barnen, mina finaste. Barnen mår bra. Min äldsta har ett drygt år kvar av sin utbildning. Mellansonen går i en skola norrut och kommer hem varannan helg. Nästa helg vankas 17årkalas då mellansonen fyller år. Dotter går i 5an och minstingen går i 2an. Tiden far i en rasande fart.
Men som sagt, vi kämpar med att hitta en balans. Jag har mina studier, och jag försöker hitta min balans mellan skola och hem. Att få min egen tid. Gubben kämpar att hitta en balans som passar honom, och hans behov i nuläget.
Både han och jag känner att vi inte hinner med oss själva. Som föräldrar - Ja, vi har tid med barnen och deras behov. Som ett par- Ja, vi har tid att vårda vårt äktenskap. Egen tid - Nej, vi hinner inte med egen tid. Jag har behov av egen tid, att få skriva brev, läsa, se en film. Gubben har behov av egen tid, att få göra sitt, ta en powernap, ta en promenad. Men vi har svårt att hitta tid för egen tid.
Men sånt är livet :-) Idag firar gubben och jag 11årig bröllopsdag. Att det redan gått 11år sedan jag sade JA till min gubbe. Det är också på dagen vi döpte vår dotter.
Livet känns bra fast vi behöver få mera egen tid ;-)
Lite funderingar såhär en lördageftermiddag :-)
Ha det bra. Kram