torsdag 4 april 2013

Inlägg nr 300 och så var vi inne i April

Änder i småbåtshamnen
Blogginlägg nr300 :-)
Påsken gick bra. På Långfredagen grillade vi korv och tog det lugnt. Likaså på påskaftonen. Maken for en sväng till Portti (Restaurang.Pizzeria Port Side) med kompisen. Var ett band där som spelade. han tog ett par st, och kom rätt tidigt hem.
På söndagen var vi hela gänget ut på promenad. En skön påsk, och otroligt bra påskväder.
På påskannandag blev de 2 äldsta boysen sjuka i feber :-/
Så de har varit hemma nu 2 dagar. Idag for mellansonen till skolan, men äldsta grabben får troligen vara hemma imorron också på grund av att grabben är helt totalt utan röst. Man hör bara ett hes morrande, stackars pojk.
Börjar det bli vår tro?
Äldsta gossen har hållit på med sina "Titanic-projekt". 
Vår infart till gården igår...

Gossen har alltid haft en förmåga att få ett intresse som "sätter sig på hjärnan"
Förut var det lastbilar som var hans brinnande passion, det finns nog kvar ännu. Men mest brinner han för fartyget Titanic, och (efter att jag öppnade min stora mun) hennes systerfartyg Brittanic o Olympic...
Hör väl till hans diagnos, att sånt som intresserar honom fastnar. Han har ett oändligt tålamod då han håller på med sina bilder eller nåt annat han är intresserad av.
Men om syskonen kommer in och stör.... Då tar det hus i helsike...... Då skriker han som en gris på väg till slakt typ...
Han är en fin gosse min äldsta, lika fina som mina andra 3. Men de sliter på mitt tålamod just nu. Tycker det nu är extra jobbigt, tycker de gör inte mycket annat än bara grälar och grälar o grälar då alla 4 är hemma. Börjar direkt på morgonen då de vaknar, och slutar inte förrän de somnat på kvällarna.
Men.... jag tycker ändå att jag kommit "lindrigt undan" då det kommer till att vara förälder till barn med special behov....
Har på sistone börjat följa 3 bloggar som skrivs av mammor till barn med specialbehov, och de har det mycket mycket värre än jag. Min äldsta gosse behöver ju inte vaktas 24timmar i dygnet. Jag är tacksam för att min gosse är så som han är, han är fin som han är. Även om jag har dagar jag är så trött att jag nästan gråter innan barnen lagt sig, så är jag ändå glad o tacksam för att jag har mina barn.
Min äldsta son mår bäst då rutinerna rullar på som vanligt. Genast det blir avbrott i rutiner, reagerar han med att bli ilsken, lättretlig, rastlös... Visst, han har humörsvängningar en helt vanlig dag också....... Och oftast är det jag som "får ta emot smällen"
Sen lugnar han sig. Gossen har dessutom tonårshormoner som rullar på i kroppen, och de flesta vet väl hur "lugna o snälla" tonåringar är.
Nej, nu ska jag sluta gnälla. Solen skiner, fåglarna kvittrar.
En sälkut räddades förresten på isen i Dalsbruk i måndags. Den fördes till Högholmen i H:fors. Hur den stackarn lyckats ta sig upp på isen eftersom Bruksfjärden fortfarande är isbelagd vet jag inte. Var nån som ringt gubbens kompis mamma (hon är den som folk oftast ringer då de har nåt skadat djur eller dyl) och hon sen ringt öns djurskyddsövervakare som via Facebook fick nån att köra kuten till H:fors. Före det blev sälkuten räddad från isen av bla brandkåren.
På lördag ska jag hoppeligen få en egen "avkopplingsdag", skall med mina föräldrar till Åbo. Ska bla till IKEA :-) Och så ska vi fara en sväng till min lillasyster o hennes sötnos :-)
Ha det bra! Kram!

1 kommentar:

Tina sa...

Hej ! Såg att du följer mig ! Tackar ödmjukt och blir varm i hjärtat !
Man kan aldrig jämföra sig med andra och hur svårt de har, man har sin egen kamp och gör sitt bästa för sina barn med eller utan diagnoser ! Känns ändå skönt att inte vara ensam även om vi alla har det väldigt olika. Ha det bra och kämpa på ! Kramar Tina

Att orka.........

 Jag känner mig trött, känns som om jag blir dragen från flera olika håll. Men livet är väl sådant I guess. Vardag för många arbetande perso...