Funderingar.....

Jag har en "känner-mig-nere-dag" idag........ Allt känns tungt. Trivs inte om helgerna alls mera. Tack vare gubbens barspringande........ Igår var gubben hemma, vilket var skönt. Nu e han med kompisen o golfar en halv-runda. Inget fel med det..... Om jag bara inte var så rädd över att han ska komma hem o säga att det blir bar-runda ikväll "för att kompisen inte slutade gnälla förrän gubben sa Ja....." Så säger gubben alla gånger nämligen. O varje gång säger han att nästa gång ska han stå på sig............
Så jag har lite fog för min rädsla.
Är dessutom lite orolig för en brevvän som bor i Australien. Hennes pojkvän hade slagit sönder deras badrum i förrgår i fyllan utan orsak....... Han e rätt våldsam då han tar alkohol har jag förstått i breven, så man blir ju lite orolig. Till på köpet då hon menar att det e hennes fel att han blir arg o slår saker sönder o samman.......... Badrummet var ju inte hennes fel, det tillstod hon själv senare. Vi har kontakt via Facebook också, hon o jag.
Vad e det som får en kvinna/man att stanna hos en våldsam partner? Det har jag många gånger funderat. Vad e det som får mig att stanna hos min gubbe fast han springer på baren? Jag älskar min gubbe, han e fin o snäll. Han har bara svårt att säga nej till kompisen. O samtidigt som han förstår hur jag känner, så förstår han inte. O jag får han inte att förstå. Låter tvådelat, jag vet. Men sån e situationen. Tur att gubben inte e den som blir arg o våldsam av sprit. Han blir pratig o fräck. Han pratar så pass att jag stänger öronen. O så upprepar han saker ett antal gånger. Ska han förklara något, går han runt, runt, runt o kommer aldrig till pointen med det hela. Har blivit "anti-alkohol" pga det här. Skulle ha lust att fråga gubbens kompis att "Måste det alltid supas, kan ni inte umgås utan alkohol?" Gubben säger att han inte skulle vilja dricka hela tiden heller, men Kung Alkohol har tyvärr för stor makt på en del..............
Nog om det nu.
Min ena brorson slipper hem från sjukhuset idag. Han hamnade in där i förrgår med magont, o blev opererad för blindtarmen. Så nu hoppas jag att allt e bra med han. Man blir ju orolig då det gäller sånt o en liten 9-årig pojke. Brorsan har varit med på sjukhuset så att pojken inte ska känna sig så ensam.
Dags att börja fixa till någon mat. Kram på er alla. Ha det bra :-)