 |
| Sista bilden med båda missarna |
Har inte orkat skriva.
Inte orkat och inte precis hunnit heller.
Gubben hade sin sista semestervecka, och förra veckan var han första veckan på jobb. Barnen var... upp o ner.
Den här senaste veckan var rejält tung o jobbig på flera olika vis.
Jag fick en rejäl sommarförkylning, med hosta o snuva :-/
Barnen har varit upp-o-ner-o-hit-o-dit. Humörsvängningar, utbrott, gräl, gråt, funderingar mm
Förra veckan på fredagen blev vår lillmisse överkörd ca en meter från vårt hem. En grannpojke kom med det hemska beskedet. Barnen blev ju helt förstörda, orden i rubriken är barnens reaktion då grannen kom och sa att det låg en överkörd katt på vägen som liknade vår misse, jag reagerade med ilska. Mest pga att någon kört över missen och bara lämnat henne där :-(
Dessutom att höra på 4 barn som skrikgråter och börjar fråga mig skrikgråtande att Varför? Vem? Varför?...
Blev för mig för mycket. Har nåt i mitt öra som gör att jag reagerar med ilska om ljudnivån går över en viss nivå. Samma med hårda plötsliga ljud..
Hela helgen gick åt att trösta och lyssna på barnens "sorgeorgier" som gubben kom att kalla det.
De ritade bilder, pratade om henne, gjorde minnesmärke över henne och vår andra katt som vi inte har mera. Stormissen har vi kvar, och även han känner av att lillmissen inte finns mera. Han har övertagit rollen som "fjantigmisse" som mellansonen säger. Stormissen försöker på sitt vis lindra sorgen för oss.
Sorgen blir inte mindre av att man är chockad, då man en stunden ger missen mat, och andra stunden ligger hon död på vägen :-(
Saknad är hon, lika saknad som vår andra misse. Båda missarna lika mycket älskade som äldsta missen vår.
Jag är förbannad på idioten som körde över missen. De kör som dårar här på vår väg, alltför hårt. Jag och nog flera andra är rädda att ett barn skall bli under nästa gång.
Nå, till något annat mindre sorgligt.
Var i torsdags till Åbo med "småpojkarna" och mamma.
Skulle kolla hörseln på yngste sonen, hör till rutinerna när man utreder talproblem/störning
Hörseln var normal, allt var bra. Vilket var en lättnad för mig att höra.
Sen var vi till Köpcentret Skanssi, till dito Mylly, till Jysk och till Ikea. Hade en ganska bra dag, men var ganska trött då vi kom hem.
Nu ska jag ta itu med disk och matlagning :-)
Ha det bra. Kram :-)
Inte orkat och inte precis hunnit heller.
Gubben hade sin sista semestervecka, och förra veckan var han första veckan på jobb. Barnen var... upp o ner.
Den här senaste veckan var rejält tung o jobbig på flera olika vis.
Jag fick en rejäl sommarförkylning, med hosta o snuva :-/
Barnen har varit upp-o-ner-o-hit-o-dit. Humörsvängningar, utbrott, gräl, gråt, funderingar mm
Förra veckan på fredagen blev vår lillmisse överkörd ca en meter från vårt hem. En grannpojke kom med det hemska beskedet. Barnen blev ju helt förstörda, orden i rubriken är barnens reaktion då grannen kom och sa att det låg en överkörd katt på vägen som liknade vår misse, jag reagerade med ilska. Mest pga att någon kört över missen och bara lämnat henne där :-(
Dessutom att höra på 4 barn som skrikgråter och börjar fråga mig skrikgråtande att Varför? Vem? Varför?...
Blev för mig för mycket. Har nåt i mitt öra som gör att jag reagerar med ilska om ljudnivån går över en viss nivå. Samma med hårda plötsliga ljud..
Hela helgen gick åt att trösta och lyssna på barnens "sorgeorgier" som gubben kom att kalla det.
De ritade bilder, pratade om henne, gjorde minnesmärke över henne och vår andra katt som vi inte har mera. Stormissen har vi kvar, och även han känner av att lillmissen inte finns mera. Han har övertagit rollen som "fjantigmisse" som mellansonen säger. Stormissen försöker på sitt vis lindra sorgen för oss.
Sorgen blir inte mindre av att man är chockad, då man en stunden ger missen mat, och andra stunden ligger hon död på vägen :-(
Saknad är hon, lika saknad som vår andra misse. Båda missarna lika mycket älskade som äldsta missen vår.
Jag är förbannad på idioten som körde över missen. De kör som dårar här på vår väg, alltför hårt. Jag och nog flera andra är rädda att ett barn skall bli under nästa gång.
Nå, till något annat mindre sorgligt.
Var i torsdags till Åbo med "småpojkarna" och mamma.
Skulle kolla hörseln på yngste sonen, hör till rutinerna när man utreder talproblem/störning
Hörseln var normal, allt var bra. Vilket var en lättnad för mig att höra.
Sen var vi till Köpcentret Skanssi, till dito Mylly, till Jysk och till Ikea. Hade en ganska bra dag, men var ganska trött då vi kom hem.
Nu ska jag ta itu med disk och matlagning :-)
Ha det bra. Kram :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar