E det bara jag som INTE tycker det är superjobbigt med 4 barn?Den frågan har jag ställt många gånger. Överallt läser man hur jobbigt det är, att man inte hinner med sig själv, inte laga mat, duscha etc. Att förhållandet till pappan lider för att man går så upp i barnen osv osv osv osv..........
Jag e ju mamma till 4, o jag har tid med egna saker, likasom gubben har tid med sitt. Huset hinner städas någon annan gång än just då man vill läsa en bra bok. Det står ingenstans att ett hus inte får vara stökigt, vilket det oftast är i vårt hus :-)
Har för länge sedan slutat ta stress över att huset e stökigt. Visst, jag blir skitförbannad om huset e stökigt 5 min efter att man städat. Men vem blir inte det?
Jag har 2 av barnen under 4år, de två äldsta städar sina rum (motvilligt men ändå). O så har jag gubben som e muchos bättre på att städa än jag. Ska vi storstäda e det oftast gubben som gör det. Själv grovstädar jag mest, för att hålla huset flytande.
Jag sköter blöjbyten o det mesta med barnen, matlagning o just nu har jag butiksresorna på min nacke. Gubben har aldrig sagt att jag inte får hålla på med mitt fast huset skulle vara hur upp o ner. Han vet att det e mitt sätt att hämta krafter. O han vill att jag ska må bra. Jag har heller aldrig gubben från att hålla på med sitt. För det e hans eget. O han behöver hålla på med sitt för att han ska må bra.
Vi e på rätt samma nivå. Jag har lite högre toleransnivå med stök än gubben. Om inte han städar, städar jag.
Tycker det e bortkastad energi att gräla om något så löjligt som städning. Det finns bättre saker att lägga energi på :-)
Ha det bra. Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar