Ja ja. Så var det fredag igen. Gud ändå vad veckorna går fort. Är ensam hemma med 3 av barnen. Mellersta gossen e på 8-årskalas, o gubben e på väg till H:fors om han inte e framme redan. Han ska träffa en barndomskompis, som han inte träffat på nästan tio år. Tittar på film med 10-åringen, 3-åringen o lillen. Lillen e sur, e trött. Håller på att somna i min famn.............
Jag fick text meddelande av H idag, har nytt nr igen. Vilket nr i ordningen i år har jag tappat räkningen på........... Förstår mig inte på vitsen med att byta tel.nr. stup i ett.
Huset e tyst, bara tv-ljud hörs. Konstigt nog är huset tyst då 8-åringen inte e hemma. Det e som om han skulle vara den mest högljudda av barnen. Men kanske det e så enkelt att jag har en borta, så det bara känns tyst. Vad vet jag. Hoppas gubben skulle ringa att han e framme så man slipper oroa sig över att han råkat ut för något.
Skriver mer sen. Kram.
Det positiva och negativa med en stor, stökig familj. Trots allt älskar jag mitt liv, min man o mina barn :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att orka.........
Jag känner mig trött, känns som om jag blir dragen från flera olika håll. Men livet är väl sådant I guess. Vardag för många arbetande perso...

-
Bild lånad från internet Läste idag den sorgliga nyheten att svensk-norska författaren Margit Sandemo har somnat in :-( För mig är hon e...
-
Jag känner mig trött, känns som om jag blir dragen från flera olika håll. Men livet är väl sådant I guess. Vardag för många arbetande perso...
-
Jag är själv rätt strängt, men kärleksfullt uppfostrad. Likaså gubben min. Vi försöker (OBS försöker!) köra en nästan likadan stil med våra ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar