Ja ja. Så var det fredag igen. Gud ändå vad veckorna går fort. Är ensam hemma med 3 av barnen. Mellersta gossen e på 8-årskalas, o gubben e på väg till H:fors om han inte e framme redan. Han ska träffa en barndomskompis, som han inte träffat på nästan tio år. Tittar på film med 10-åringen, 3-åringen o lillen. Lillen e sur, e trött. Håller på att somna i min famn.............
Jag fick text meddelande av H idag, har nytt nr igen. Vilket nr i ordningen i år har jag tappat räkningen på........... Förstår mig inte på vitsen med att byta tel.nr. stup i ett.
Huset e tyst, bara tv-ljud hörs. Konstigt nog är huset tyst då 8-åringen inte e hemma. Det e som om han skulle vara den mest högljudda av barnen. Men kanske det e så enkelt att jag har en borta, så det bara känns tyst. Vad vet jag. Hoppas gubben skulle ringa att han e framme så man slipper oroa sig över att han råkat ut för något.
Skriver mer sen. Kram.
Det positiva och negativa med en stor, stökig familj. Trots allt älskar jag mitt liv, min man o mina barn :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att orka.........
Jag känner mig trött, känns som om jag blir dragen från flera olika håll. Men livet är väl sådant I guess. Vardag för många arbetande perso...
-
Ett snöhuvud mellangossen gjort :-) Ok.... Vart igen en paus. Har lite svårt att hitta min blogginspiration. Vill hitta den men... Nå i ...
-
Missen njuter av ljuvlig vårvärme Och dagen efter återvände vintern Våren och vinter kör sin vanliga dragkamp. Ena dagen har man lj...
-
Solen lyser. Det ser ut som om det skulle bli en otroligt vacker dag idag. Liksom det var igår. Våren gör sitt bästa för att vinna denna ma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar