torsdag 15 januari 2009

Så var en epok slut

Så var en över 350 år lång epok slut. I förrgår kom beskedet att ESAB lägger ner sin fabrik i Finland. 43st fick gå, däribland min gubbe o min bror. Tråkigt men sant. 43 pers e ju lite i denna dystra tid men på en liten ort som Kimitoön där jag bor så e det mycket. Beskedet var väntat men kom ändå som en chock.
Gubben hör till de 10 "lyckligt lottade" som ska få plocka ihop alla maskiner o packa in dom i containers....... Resten fick gå hem. 4-6mån får dom lön ännu. Gubben min sa att de som får vara hemma har det på ett vis lättare. De behöver inte se hallarna ,som varit fulla av buller o aktivitet i så många år, stå tomma sen då alla maskiner o prylar e borta........
Den dagen kommer min gubbe att vara knäckt. Chocken har inte släppt för honom ännu. Han har inte fått uppsägningbrevet i handen ännu. Min bror fick sitt i förrgår, o han grät. Nästan 20år har brorsan jobbat på fabriken, nu e han utan jobb o har 6 barn att försörja.
Min gubbe hann jobba 12 år, o har ingen aning om vad han ska börja med härnäst. Blir väl för gubben att hitta ett jobb på pendlingsavstånd. I lilla Kimitoön (kommunen) finns inte många jobb.
Tyvärr e ju läget lika överallt i världen.
En annan sak som det e slut på e ammandet av min 1-åring. Han tar äntligen flaskan. Med den följden att han vägrar ta brösten. Lite sorgligt det med men samtidigt en lättnad. Sånt e livet.
Ute faller det snö. Livet rullar på som vanligt, trots allt. Man kan inte bara sitta ner o deppa ihop då man har barn som behöver en. Jag e en kall person på ett vis. I vissa situationer stannar mina känslor. Blir lugn o tänker att det blir bättre. Tror det e någon försvarsmekanisn eller något. Men inte e jag en sämre människa för det. Gråter gör jag som alla andra.
Nej, nu väntar disken på mig :-) Ha det bra.
Kram

Inga kommentarer:

Att orka.........

 Jag känner mig trött, känns som om jag blir dragen från flera olika håll. Men livet är väl sådant I guess. Vardag för många arbetande perso...