Världen idag

Jag har en deppad-dag idag. Ser allt i svart. Har två av barnen plus gubben sjuka i feber. Själv e jag trött av att inte ha sovit ordentligt på några nätter. Två nätter har det varit fullmåne......
Har just nu en mörk syn på världen vi lever i. Vart e världen på väg? Varje dag hör man på nyheterna om krig, mord, svält, elände..........
Vad e det för värld man fött barn till, då dom inte får leva som barn i en trygg värld? Allt för många barn tvingas bli vuxna för fort i en otrygg värld.
Mina två äldsta e nu så gamla att de nu o då vill titta på nyheter, o dom blir ju att undra vad som händer. Man kan ju inte säga att saker o ting som visas utomlands ifrån, inte händer i Finland.
Vad om det sen händer o så står man där o inte vet vad man ska säga då barnet säger: Du sa ju att det där inte skulle hända i Finland?
En sån sak var skolskjutningarna som hände i Finland. Det var en sådan sak som jag aldrig skulle hända här. Jag pratade med mina söner om det, förklarade för dem. I skolan hade dom pratat om det också.
Nu e det ju krisen i Mellan-Östern o finans-krisen som e på "agendan". Där har mina barn mycket funderingar också.
Hur skyddar man ett barn mot världen, o hur förbereder man dem samtidigt för världen? Hur ska man lyckas få barn att behålla barnasinnet kvar då världen tvingar dem att växa upp så fort?
Mina barn har tex ännu tron på att tomten finns, o det hoppas jag dom har kvar ännu länge. Tycker att barn e som bäst då dom har sin fantasi i behåll, o tror på barndomens magi :-)
Har själv ännu vild fantasi. Min farmor att man aldrig ska bli så vuxen att man förlorar sin fantasi. Tyvärr har jag svårt för att lite på människor, o egentligen inte så förtjust i att umgås i stora sällskap. Tack vare en del idioter som tyckte det var roligt att mobba mig från ettan-nian.........
En del har jag förlåtit, men det finns några som jag aldrig vill ha med o göra mera. O som jag aldrig kommer att förlåta. Vad e det som får folk att mobba andra? Mobbningen av mig berodde på att jag var tyst o blyg. Får man inte vara det? En del säger att jag alltid e glad, o jag e glad som människa. Försöker se något postitivt, men jag har mina svarta dagar jag också.
En mycket positiv sak med mobbningen: Jag sökte till en skola långt hemifrån, där jag lärde mig stå på egna ben, träffade min gubbe o min bästis (Kram till dig Lotte :-) ) som fick mig att inse att det inte var mig det var fel på utan mobbarna.
Nu håller jag koll på att ingen mobbar mina fina, glada, vilda pojkar på deras skola. Tack o lov har dom en bra sammanhållning på skolan, med vänelever o liten skola.

Fy vad detta inlägg blev negativt, men det e skönt att skriva av sig............ ;-) o jag blev på bättre humör
Kramar